Världens bästa kyrka? Del 5

"Folkkyrka" vs. Prästkyrka

I den inomkyrkliga debatten (läs: monologen) förekommer inte sällan begreppet "prästkyrka". Det tycks användas som etikett på något mörkt alternativ till vad man kallar "folkkyrkan". De partipolitiskt bundna makthavarna i Svenska kyrkan vill mena att de är valda av folket, och hotet mot denna "folkkyrka" är en "prästkyrka", där det är prästerna och inte folket som bestämmer allt. Men hur är det nu egentligen? Vems är Kyrkan? Är det skillnad mellan folk och fä också i Kyrkan?

"Folkkyrka" låter väl trevligt? Det låter som att man menar att folk i allmänhet har något slags inflytande i kyrkan. Men vad man egentligen vill med det här begreppet är att de politiska partierna ska ha all makt. De folkvalda ska styra i kyrkan, och inte prästerna.

"Prästkyrka" låter väl otäckt? Det låter som att man menar att präster inte är människor utan mörkermän med onda avsikter att lägga tunga bördor på människornas axlar. De är per automatik lika de skriftlärda och fariséer som Jesus så strängt tillrättavisar till de stackars enkla människornas stora befrielse och glädje.
Men präster är faktiskt riktiga människor. De är inte bara representanter för "folk i allmänhet", de är också representanter för den kristna församlingen. Därtill är de också representanter för Jesus själv, de är Hans apostlar (apostel betyder "utsänd" eller "budbärare" på grekiska, kan man säga). De kommer med bud från Gud själv. De är inte kallade till att framföra sina egna åsikter, inte heller folkets åsikter eller de folkvalda politrukernas åsikter.

Den folkkyrka det talas så mycket om är inget mindre än en politruk-kyrka. En kyrka som styrs av partipolitik. En partipolitik som vill sätta munkavle på obekväma profetiska röster, apostlarnas förkunnelse, ja på Guds levande Ord.

En folkkyrka kan inte finnas om det inte finns ett folk som är kyrkligt. Svenska folket är inte kyrkligt, och dessutom finns det många olika "folk" i Sverige idag. Gäller folkkyrkan för alla folk? Antagligen inte. I den kristna Kyrkan görs inte skillnad på folkslag: "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal 3:28) Kyrkan är Guds folk, och "I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare.." (1 Kor 12:28)
Utan präster finns ingen Kyrka, eftersom prästerna förvaltar sakramenten och skänker således Guds nåd till Hans folk.

Folkkyrkan är alltså politrukkyrkan, och prästkyrkan är folkkyrkan - Kyrkan är Guds folk!

"Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet." (1 Pet 2:9-10)

Världens bästa kyrka? Del 4

Öppet brev till regeringen

 

Svenska staten har ockuperat och styrt Svenska kyrkan under de senaste 50 åren på ett sätt som är rent skamligt. Det finns ingen motsvarighet i kyrkohistorien, och det finns inget annat land som låter politiska partier styra och korrumpera ett religiöst samfund såsom i Sverige.

Den partipolitiserade kyrkan blir nu ännu en skamfläck i Svensk historia.

Lägg det till listan på förhållanden man försökt tysta ner:
* Tvångssteriliseringarna på 1930-talet

(lagen om tvångssterilisering ersattes först 1976 (Sic!) av lagen om frivillig sterilisering.

* Hela det ”rashygieniska” tänkandet.

* Lobotomering av utvecklingsstörda fram till 1960-talet

* Övergrepp och negativ särbehandling av exempelvis Romer, Samer, Judar, Katoliker etc etc

Alliansregeringen har fortfarande möjligheten att förändra detta förhållande, och två sina händer. Det var ju Socialdemokraterna som mycket tydligt lade upp en plan för att få kontrollen över Svenska kyrkan och göra henne till språkrör för partiet. (Statskyrkodebatten, CA Hessler, 1964) Man började kalla prästerna för svartrockar och ville se ett helt politiserat kyrkomöte (utan svartrockar).

Man får väl säga att detta mål är uppnått när präster kan förkunna att Jesus inte alls har dött för våra synder, när biskoparna inte har rösträtt i kyrkomötet och för övrigt inte tycks ha något att säga till om alls, utan är helt i händerna på de ”folkvalda”. Som det är nu blir det sk kyrkomötet bara en onödig omväg – det kunde lika gärna vara ett kyrkoutskott i riksdagen. Ett riktigt kyrkomöte är en samling av biskopar, präster och teologer som vigt sitt liv till Kristus och Kyrkan, inte av partipolitiker som ofta menar sig företräda ”de icke aktiva medlemmarna”.

Bästa makthavare. Tänk till lite grann innan ni fortsätter att låta urvattna Svenska kyrkan. Minns Kejsar Konstantin och hur han förstod att låta kristendomen bli klistret som håller ihop nationen. 

Vill man inte förena sig med Svenska kyrkan för att ha användning av henne genom att ge henne en särställning i landet, bör man låta henne bli ett fritt samfund som alla andra trossamfund i Sverige.

Liten

Världens bästa kyrka? Del 3

Demokrati vs Bekännelse

”Svenska kyrkan är en öppen, demokratisk folkkyrka”

Upprepa en lögn tillräckligt många gånger så blir den en sanning.

Citatet ovan finns inte i Kyrkoordningen, utan har uppstått i den kyrkopolitiska debatten och blivit de partipolitiska partiernas slagord. Det är något som måste sägas, även om det inte egentligen betyder någonting. Vad betyder öppen? Är det någon som menar att den ska vara stängd? Är kyrkan demokratisk? Kan man hävda det när bara ca 11% av de röstberättigade går till valurnorna? Kan man besluta om att en kyrka är en folkkyrka? Krävs det inte ett kyrkligt folk till det?
Det låter som att man tar avstånd ifrån en annan sorts kyrka. En prästkyrka eller vad det nu kan vara.

I Lag om Svenska kyrkan framgår att kyrkan är evangelisk-luthersk. Kyrkan bestäms alltså utifrån sin bekännelse. Nu menar många att inte staten kan bestämma något sådant om en kyrka, och det stämmer ju. I andra paragrafen bestäms Svenska kyrkan till att vara en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

Om man ändå ska ge någon tyngt åt lagen om Svenska kyrkan, kan man alltså notera att kyrkan har en demokratisk organisation. Detta betyder inte att man på demokratisk väg kan förändra kyrkans lära. Därför beskrivs här en samverkan mellan demokratisk organisation och kyrkans ämbete. Det är ämbetet som förvaltar och försvarar den kristna läran. Man kan inte göra omröstningar om förändringar i kyrkans tro.

Nu har lögnen upprepats så ofta och så länge att man börjat tro på den. I Kyrkomötet beslutar man om och om igen om förändringar i kyrkans bekännelse. Biskoparna med sina domkapitel försvarar inte längre kyrkans bekännelse – de förvränger den medvetet för att anpassa den till folkopinionen. När Koivonen-Bylund i sitt sk herdabrev talar positivt om aktiv dödshjälp, då är det precis detta som har skett: kyrkan har fallit till föga för folkopinionen. Världen hör nu hur kyrkan försvarar dödens kultur.

Man skulle kunna kalla det för demokrati, när kyrkan ändrar sin bekännelse och sina värderingar efter vad folket tycker.

När kyrkan varit demokratisk, dvs när hon fallit till föga för folkopinionens påtryckningar – det är då det har gått riktigt snett.

Spanska inkvisitionen (under ledning av spanska kungamakten) och  Deutche Christen (som stödde Hitler) är tydliga exempel på hur kyrkan låtit sig styras av folkopinionen. Korståg och andra fasansfulla händelser är förstås också präglade av mer världsliga intressen än man kanske ser vid första anblicken.

Det är alltså oerhört viktigt att kyrkan står fast i den oföränderliga tron. Om det nu är lag på att Svenska kyrkan skall vara evangelisk-luthersk borde det alltså finnas en rättslig instans att vända sig till när kyrkan överger den kristna tron (evangelisk-luthersk eller ej). Svenska kyrkan har en sedan länge utpräglad kultur där de präster som håller sig till Svenska kyrkans bekännelseskrifter och följer Kyrkoordningen i sin ämbetsutövning mobbas och diskrimineras. Mobbing är inte tillåtet i Sverige (om man nu genom demokratiska val kommer att förändra det).

Så skriver den helige Apostelns i Rom 12:2:

”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt”.

Världens bästa kyrka? Del 2

Värdegrund vs Kristendom

Vad är en värdegrund?

Ordet började användas i svenskan på 90-talet, och avser en slags gemensam grundläggande moral inom en organisation. Många organisationer och företag jobbar med att ta fram en fin värdegrund. T.o.m. Försvarsmakten har en värdegrund. Det finns också business i det här, och ett antal företag har som affärsidé att hjälpa organisationer med värdegrunden.

Vad är Värdegrunden?

I Sverige finns tydligen något som heter Värdegrunden. Åtminstone i den allmänna debatten. Den finns inte klart och tydligt formulerad någonstans, men alla förväntas ställa upp på den. Man kan få känslan av att värdegrunden är den allra mest grundläggande moral som alla borde kunna följa. Den blir en måttstock utifrån vilken man kan bedöma både politiska och religiösa grupper (extremister och sekter). I skolan är värdegrunden en big deal. Den förväntas finnas gemensam för hela skolan, men den skall också utformas lokalt.

Vad är kristendom?

I ett land som har sina rötter i kristendomen blir förstås värdegrunden starkt präglad av den moral som Jesus Kristus lanserade. I mångt och mycket blir alltså värdegrunden en kristen moral. Det ser snarlikt ut, men vad är skillnaden?

Grundläggande för kristendomen är att man bekänner att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa, att Han dog för människornas synder och uppstod på tredje dagen. Människan blir räddad till evigt liv genom en tro på Jesus Kristus och ett liv i sakramenten. Se den kristna Kyrkans trosbekännelser

En grundläggande moral finns i Jesu undervisning om de tio budorden och vi bör minnas att Svea rikes lag vilar på dessa budord. Dock skulle man väl inte i skolan påminna barnen om att uppfylla exempelvis tredje budet, så att de går till kyrkan på söndagar.

Nej, värdegrunden liknar kristen moral, men en avgörande skillnad är tron på Kristus. Historien har visat att kristen moral utan Kristus, dvs utan nåd och förlåtelse, blir moralism.

Dessutom finns det idag en värdegrund som på många sätt skiljer sig från gängse kristendom, bl.a. i fråga om abort, dödshjälp och sexualitet.

Hur förhåller sig värdegrund och kristendom till varandra?

Staten ger stöd till alla möjliga olika religioner. Generöst, förstås. Men man ger bara stöd till de samfund ställer upp på värdegrunden (vad den nu är för tillfället).

Så ställs inte bara Frälsningsarmén inför valet mellan jordisk eller himmelsk lön. Man biter inte den hand som föder en, heter det ju, och här blir bidragen ett medel för att kunna styra samfundens bekännelser. I förlängningen ger man inte bidrag till några olika religioner alls, utan till sina egna språkrör. Värdegrunden kan bli vår nya statsreligion, och bekännelsen till Värdegrunden ger oss en konfessionell skola, militär och sjukvård etc

Svenska kyrkan tycker om sin position i samhället och allierar sig gärna med makten (ockuperad av densamma, som hon är). Därför kan man sända ut apostlar till skolor och idrottsorganisationer, inte för att räcka ungdomarna Evangeliet utan för att förkunna Värdegrunden. Detta ställer Svenska kyrkan upp på antingen oreflekterat eller som en följd av den partipolitiska ockupationen av Svenska kyrkan.

En stor fara med värdegrunden är att den är rörlig och utbytbar. Kristendomen är densamma (oavsett hur mycket partipolitikerna i Svenska kyrkan försöker förändra den). Vi kan inte idag föreställa oss hur värdegrunden ser ut om tio år. Den kan vara fascism, kommunism eller rasism. Den kan leda till all möjlig förföljelse av oliktänkare, och därför är den en dröm för en totalitär regim.

Den största faran är dock att den kristna Kyrkan slutar bekänna den apostoliska tron. Då är hon inte längre Kyrka, och människor förvägras kunskapen om frälsningen genom Jesus Kristus. Ansvariga biskopar med sina domkapitel bör besinna Herrens ord i Luk 11:52:

”Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat."

Världens bästa kyrka? Del 1

Sociologi vs Teologi

Förr eller senare dyker nya mode-ord upp i Svenska kyrkan. Oftast senare. Och nu har sedan en tid tillbaka ord och begrepp från tjänsteteorin dykt upp i den kyrkliga vokabulären.

Man kan bemöta talet om kvalitet, kunder och tjänster i kyrkliga sammanhang på olika sätt.

Antingen är man helt enkelt skeptisk mot det mesta som är nytt, eller så vill man visa sig modern och försöker flasha med den nya terminologin.

Eller så kan man helt enkelt undersöka saken lugnt och sansat.

Man bör väl ha ett öppet sinne? Vem vet, kanske är detta något man kan ha användning av. Om man kan förbättra en organisation spelar det kanske ingen roll varifrån själva teorin kommer ifrån, om det så är från företagsekonomin eller det militära. Vetenskapen söker sanningen, och sanningen är ju Jesus Kristus.

Låt oss titta lite på några populära begrepp inom tjänsteteorin:

Med kvalitet menar man det man vill uppnå med verksamheten. Har man ett mål att uppnå en viss kvalitet bör man finna olika sätt för att pröva att målen verkligen uppnås. Man talar då om kvalitetssäkring

Med producent menar man den som producerar en tjänst som någon annan skall konsumera.

Med tjänst menar man en vara som inte är en produkt (bil, möbel etc) utan en tjänst som utförs av producenten.

Med kund menas den som konsumerar tjänsten.

Med kundrelation menar man relationen mellan producent och kund.

Även om det kan kännas motigt att använda såna här världsliga termer i andliga sammanhang, kan man väl ändå se kyrkan som en organisation. I så fall borde man kunna applicera tjänsteteori på kyrkan.

Problemet med det hela är att man ”råkar” använda begreppen fel.

Inom religionssociologin väljer man att förstå präster och övrig personal (döpta eller ej) som producenter, och de övriga som ex. firar en gudstjänst kallar man kund.

Dvs med ens har gudstjänsten blivit en föreställning som framförs inför en publik. Men detta är ju inte den kristna kyrkan!

Gudstjänsten firas av hela församlingen inför Gud. Det är ju därför det heter Guds-tjänst!

En ”bra gudstjänst” är inte en lyckad föreställning med väl underhållen publik, som går nöjd därifrån. Nej, en ”bra” gudstjänst är en tjänst inför Gud. Möjligen kan man se Gud som kund, och då är det Han som skall bli nöjd.

Hur vet man då vad som är kvalitet? Kyrkoordningen och Kyrkohandboken statuerar vad som är god förkunnelse och god rit. Dvs Svenska kyrkans bekännelse är kvalitet i en predikan, och ett utfört ritual enligt Kyrkohandbokens anvisningar är kvalitet när det gäller liturgin (gudstjänstens utformning).

Övriga missförstånd som uppstått och nått viss spridning är ex. synen på Dopets sakrament.

Sociologiskt sett kan man säga att det numera ofta är Dopet som bekräftar att det finns en ny familj. Förr var det äktenskapet (bröllopet). Under dophögtiden visas det nyfödda barnet upp inför både mammans och pappans släkt, och inte sällan är föräldrarna ogifta. Detta må vara hänt rent sociologiskt, men teologiskt är det vigseln som konstituerar en ny familj. Dopet är frälsningens sakrament. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, heter det i trosbekännelsen. Genom Dopet får vi alltså förlåtelse för våra synder, oavsett om vi är spädbarn eller pensionärer.

Svenska kyrkan löper en stor risk när hon oreflekterat anammar sociologin som om den vore teologi.

Ibland är alla dessa missförstånd bara okunskap, men man behöver inte vara alltför konspirationsteoretiskt för att ana ugglor i mossen.

Religionssociologin har växt fram ur marxismen, och är till sin grund negativt inställd till religion över huvud taget. Det är kanske så att staten vill se Svenska kyrkan som en tjänsteproducent när det gäller begravningsväsende och krishantering. Inte minst är det tacksamt att använda Svenska kyrkan som språkrör för den värdegrund som för tillfället gäller. Det vore en bra kyrka i världens ögon, och Svenska kyrkan skulle kunna bli världens bästa kyrka.

Jesus säger: ”Mitt rike hör inte till denna världen.” (Joh 18:36)

Öppet brev till Mekane Yesus kyrkan i Etiopien

Open letter to Rev. Dr. Wakseyoum Idosa,

president of the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus (EECMY)

In response to the letter from EECMY to the Archbishop of the Church of Sweden, of December 24th A.D. 2011

Sweden, February 17th A.D. 2011

Reverend Wakseyoum Idosa,

Thank you for your open letter regarding the dividing effects of the decisions made by the Church of Sweden regarding holy matrimony.

Many christians are deeply moved by your brotherly care and concern for this development.

With this letter, I would like to express our need for the Church of Sweden and the situation we are in, as a representative of the freedom movement within this church.

The thing is that the Church of Sweden can not actually be seen as a free christian church, without difficulty. She is ruled by the State, with laws regulating the teachings of the church, and the government with political parties represented in the Church Board.

The low participation in the church election (ca 11-12% of those entitled to vote) says a lot about what the people think about the system with politicians ruling religious institiutions in Sweden. The worldly powers have had too much influence on the Church for all too long now, and the bishops do not even have the right to vote in the Church Board!

I understand your will to adress the Archbishop Anders Wejryd, but you need to know that he is a part of the regime and is more or less without power to make any changes to what the political parties are deciding for the Church of Sweden. This not being said in Wejryd’s defence in any way.

Adressing the Archbishop is quite in order, but you might want to adress the Swedish government with this critique as well.

In prayer for the freedom of the Church of Christ,

Liten

Befria Svenska kyrkan!

”Släpp mitt folk”

Kyrkopolitiskt manifest för kyrkans frihet

1 - Bakgrund

Genom kyrkohistorien har det pågått en ständig kamp mellan den världsliga och den andliga makten. I och med reformationen fick Gustav Vasa sin egen kyrka i Sverige och behövde inte ta hänsyn till den världsvida (katolska) kyrkan. Idag har kungen inte mycket makt i Sverige, men det är fortfarande så att staten kontrollerar kyrkan. När Svenska kyrkan skildes från staten, var det partipolitikerna som skrev den nya kyrkoordningen, och nu har staten kanske ännu större makt över kyrkan. Förutom Lag (1998:1593) om trossamfund regleras Svenska kyrkan av  
Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan:

”1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.”

Av denna lag att döma är det alltså staten som bestämmer över Svenska kyrkan. Här har man bestämt över vilken bekännelse kyrkan skall ha, och hur kyrkan skall organiseras.

Den ”demokratiska organisation” som här befästs har länge bestått i att de politiska partier som finns i regering och riksdag också styr Svenska kyrkan genom Kyrkomötet. Även om det finns flera kyrkor i andra länder som också har en demokratisk uppbyggnad, är det bara i Sverige som nationalkyrkan så tydligt styrs av politiska partier.

När alltså regeringspartierna kommunicerar med Svenska kyrkan, kommunicerar de med sig själva.

Under långa tider har svenska medborgare gått till valurnorna och röstat på sitt parti i val till Riksdagen, Landstinget, Kommunen och Svenska kyrkan. När man lägger sin röst i kyrkovalet gör man kanske inte det så medvetet. Detta bevisas av det oerhört låga valdeltagandet, särskilt då kyrkovalet inte skett samtidigt som övriga val. Ungefär 10-11% procent av de röstberättigade väljer att rösta i detta val (som kostar ca 150 miljoner kronor att genomföra). Ändå kallar kyrkopolitikerna sig för folkvalda och menar sig ha rätt till större inflytande än bl.a. prästerna (svartrockarna), vilka väl bör förmodas komma ur den gudstjänstfirande församlingen (Guds-folket) och som har låtit viga sina liv till Gud och Hans kyrka.

De politiska partierna styr i församlingarna, på stiftsnivå och nationell nivå. Det är ingen hemlighet att kyrkorådsledamöter sällan går i kyrkan på söndagar, och det är klart att Svenska kyrkan på alla nivåer påverkas av ett världsligt styre. Detta också i syfte att sekularisera svenska folket.

På alla nivåer finns numera partipolitiskt obundna grupper och nomineringslistor. Inte sällan vinner dessa grupper stöd i församlingar, men det händer lika ofta att de partipolitiska grupperna (m, s, v, c…) går samman och bildar majoritet. Det vill säga oheliga allianser i dess rätta bemärkelse. Det bör väl inte råda några tvivel om att syftet med lagen om Svenska kyrkan och det sk demokratiska styret är en ren och skär ockupation av Svenska kyrkan.


2 - Vad motiverar kyrkans frihet?

Först och främst måste Svenska kyrkan stå fri att fira sin gudstjänst inför sin Gud och Herre, i Jesu Kristi namn, för kyrkans egen skull. De döpta troende måste få lyssna till Guds ord, förkunnat rent och klart. De har rätt att få ta emot och leva i kyrkans sakrament, rätt förvaltade enligt apostolisk tradition.

För det andra mår Sverige bättre av att rymma flera olika starka röster. Istället för att ett parti med majoritet i Riksdagen oemotsagt kan genomföra vilka beslut som helst, bör Svenska kyrkan kunna vara en profetisk röst för rättfärdighet och rättvisa. Ett samhälle som vågar släppa fram olika röster är ett starkt och rikt land.

För det tredje är Sverige ett kristet land. Man kan i och för sig hävda att Sverige är mycket starkt sekulariserat (av ovan angivna anledningar), men i jämförelse med länder som bygger på andra religioner kan vi tydligt se hur Sverige i grunden vilar på Guds bud och kristna traditioner. Vi har ett kors på vår fana, vi firar Jul och S:ta Lucia. Vi har kristna helgdagar i våra almanackor. Den kristna tron är en säker grund att bygga ett samhälle på. Vill man byta ut denna grund kommer man medvetet eller omedvetet välja en annan grund, som i sin tur är utbytbar, och detta kan sluta var som helst. I ett kristet land ryms förstås andra religioner, eftersom religionsfrihet är en kristen princip.


3 – Vad bör göras?

Lagen om Svenska kyrkan bör tas bort. Samma lag som gäller för andra trossamfund bör gälla för Svenska kyrkan.

Regeringen bör besluta om att avsluta ockupationen av Svenska kyrkan (Detta beslut kommer ju aldrig tas i Kyrkomötet, eftersom de som sitter där vill sitta kvar). Man bör bli tydlig i principer om religionsfrihet i vårt land. Politiska partier får inte styra religiösa samfund.

Det låga valdeltagandet och svårigheterna att få fram namn på nomineringslistorna gör gällande att hela systemet bör ses över. Istället för nomineringsgrupper bör vi införa personval på alla nivåer.

Medlemmar i Svenska kyrkan får rösta på dem i församlingen som ofta deltar i söndagens gudstjänst (Detta kan t.ex. regleras genom någon form av aktivt medlemskap). De som får flest röster kommer att utgöra församlingens Kyrkoråd som leds av kyrkoherden.

Ur kyrkoråden väljs ledamöter till Stiftsfullmäktige, och ur Stiftsfullmäktige väljs ledamöter till Kyrkomötet. Kyrkomötet bör till stor del bestå av präster och teologer. Biskoparna (som nu inte ens har rösträtt!) bör ha mycket större inflytande och på något sätt leda Kyrkomötet.

Till att börja med bör alltså staten släppa kyrkan fri, och inte låta politiska partier ställa upp i kyrkovalet. Med nuvarande kyrkoordning och valsystem för övrigt kan man ändå genomföra personval. När detta är gjort kan Svenska kyrkan formera sig hur den vill och börja återupprätta bl.a. den episkopala strukturen.

Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. (2 Mos 8:20)