Världens bästa kyrka? Del 1

Sociologi vs Teologi

Förr eller senare dyker nya mode-ord upp i Svenska kyrkan. Oftast senare. Och nu har sedan en tid tillbaka ord och begrepp från tjänsteteorin dykt upp i den kyrkliga vokabulären.

Man kan bemöta talet om kvalitet, kunder och tjänster i kyrkliga sammanhang på olika sätt.

Antingen är man helt enkelt skeptisk mot det mesta som är nytt, eller så vill man visa sig modern och försöker flasha med den nya terminologin.

Eller så kan man helt enkelt undersöka saken lugnt och sansat.

Man bör väl ha ett öppet sinne? Vem vet, kanske är detta något man kan ha användning av. Om man kan förbättra en organisation spelar det kanske ingen roll varifrån själva teorin kommer ifrån, om det så är från företagsekonomin eller det militära. Vetenskapen söker sanningen, och sanningen är ju Jesus Kristus.

Låt oss titta lite på några populära begrepp inom tjänsteteorin:

Med kvalitet menar man det man vill uppnå med verksamheten. Har man ett mål att uppnå en viss kvalitet bör man finna olika sätt för att pröva att målen verkligen uppnås. Man talar då om kvalitetssäkring

Med producent menar man den som producerar en tjänst som någon annan skall konsumera.

Med tjänst menar man en vara som inte är en produkt (bil, möbel etc) utan en tjänst som utförs av producenten.

Med kund menas den som konsumerar tjänsten.

Med kundrelation menar man relationen mellan producent och kund.

Även om det kan kännas motigt att använda såna här världsliga termer i andliga sammanhang, kan man väl ändå se kyrkan som en organisation. I så fall borde man kunna applicera tjänsteteori på kyrkan.

Problemet med det hela är att man ”råkar” använda begreppen fel.

Inom religionssociologin väljer man att förstå präster och övrig personal (döpta eller ej) som producenter, och de övriga som ex. firar en gudstjänst kallar man kund.

Dvs med ens har gudstjänsten blivit en föreställning som framförs inför en publik. Men detta är ju inte den kristna kyrkan!

Gudstjänsten firas av hela församlingen inför Gud. Det är ju därför det heter Guds-tjänst!

En ”bra gudstjänst” är inte en lyckad föreställning med väl underhållen publik, som går nöjd därifrån. Nej, en ”bra” gudstjänst är en tjänst inför Gud. Möjligen kan man se Gud som kund, och då är det Han som skall bli nöjd.

Hur vet man då vad som är kvalitet? Kyrkoordningen och Kyrkohandboken statuerar vad som är god förkunnelse och god rit. Dvs Svenska kyrkans bekännelse är kvalitet i en predikan, och ett utfört ritual enligt Kyrkohandbokens anvisningar är kvalitet när det gäller liturgin (gudstjänstens utformning).

Övriga missförstånd som uppstått och nått viss spridning är ex. synen på Dopets sakrament.

Sociologiskt sett kan man säga att det numera ofta är Dopet som bekräftar att det finns en ny familj. Förr var det äktenskapet (bröllopet). Under dophögtiden visas det nyfödda barnet upp inför både mammans och pappans släkt, och inte sällan är föräldrarna ogifta. Detta må vara hänt rent sociologiskt, men teologiskt är det vigseln som konstituerar en ny familj. Dopet är frälsningens sakrament. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, heter det i trosbekännelsen. Genom Dopet får vi alltså förlåtelse för våra synder, oavsett om vi är spädbarn eller pensionärer.

Svenska kyrkan löper en stor risk när hon oreflekterat anammar sociologin som om den vore teologi.

Ibland är alla dessa missförstånd bara okunskap, men man behöver inte vara alltför konspirationsteoretiskt för att ana ugglor i mossen.

Religionssociologin har växt fram ur marxismen, och är till sin grund negativt inställd till religion över huvud taget. Det är kanske så att staten vill se Svenska kyrkan som en tjänsteproducent när det gäller begravningsväsende och krishantering. Inte minst är det tacksamt att använda Svenska kyrkan som språkrör för den värdegrund som för tillfället gäller. Det vore en bra kyrka i världens ögon, och Svenska kyrkan skulle kunna bli världens bästa kyrka.

Jesus säger: ”Mitt rike hör inte till denna världen.” (Joh 18:36)