Världens bästa kyrka? Del 3

Demokrati vs Bekännelse

”Svenska kyrkan är en öppen, demokratisk folkkyrka”

Upprepa en lögn tillräckligt många gånger så blir den en sanning.

Citatet ovan finns inte i Kyrkoordningen, utan har uppstått i den kyrkopolitiska debatten och blivit de partipolitiska partiernas slagord. Det är något som måste sägas, även om det inte egentligen betyder någonting. Vad betyder öppen? Är det någon som menar att den ska vara stängd? Är kyrkan demokratisk? Kan man hävda det när bara ca 11% av de röstberättigade går till valurnorna? Kan man besluta om att en kyrka är en folkkyrka? Krävs det inte ett kyrkligt folk till det?
Det låter som att man tar avstånd ifrån en annan sorts kyrka. En prästkyrka eller vad det nu kan vara.

I Lag om Svenska kyrkan framgår att kyrkan är evangelisk-luthersk. Kyrkan bestäms alltså utifrån sin bekännelse. Nu menar många att inte staten kan bestämma något sådant om en kyrka, och det stämmer ju. I andra paragrafen bestäms Svenska kyrkan till att vara en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

Om man ändå ska ge någon tyngt åt lagen om Svenska kyrkan, kan man alltså notera att kyrkan har en demokratisk organisation. Detta betyder inte att man på demokratisk väg kan förändra kyrkans lära. Därför beskrivs här en samverkan mellan demokratisk organisation och kyrkans ämbete. Det är ämbetet som förvaltar och försvarar den kristna läran. Man kan inte göra omröstningar om förändringar i kyrkans tro.

Nu har lögnen upprepats så ofta och så länge att man börjat tro på den. I Kyrkomötet beslutar man om och om igen om förändringar i kyrkans bekännelse. Biskoparna med sina domkapitel försvarar inte längre kyrkans bekännelse – de förvränger den medvetet för att anpassa den till folkopinionen. När Koivonen-Bylund i sitt sk herdabrev talar positivt om aktiv dödshjälp, då är det precis detta som har skett: kyrkan har fallit till föga för folkopinionen. Världen hör nu hur kyrkan försvarar dödens kultur.

Man skulle kunna kalla det för demokrati, när kyrkan ändrar sin bekännelse och sina värderingar efter vad folket tycker.

När kyrkan varit demokratisk, dvs när hon fallit till föga för folkopinionens påtryckningar – det är då det har gått riktigt snett.

Spanska inkvisitionen (under ledning av spanska kungamakten) och  Deutche Christen (som stödde Hitler) är tydliga exempel på hur kyrkan låtit sig styras av folkopinionen. Korståg och andra fasansfulla händelser är förstås också präglade av mer världsliga intressen än man kanske ser vid första anblicken.

Det är alltså oerhört viktigt att kyrkan står fast i den oföränderliga tron. Om det nu är lag på att Svenska kyrkan skall vara evangelisk-luthersk borde det alltså finnas en rättslig instans att vända sig till när kyrkan överger den kristna tron (evangelisk-luthersk eller ej). Svenska kyrkan har en sedan länge utpräglad kultur där de präster som håller sig till Svenska kyrkans bekännelseskrifter och följer Kyrkoordningen i sin ämbetsutövning mobbas och diskrimineras. Mobbing är inte tillåtet i Sverige (om man nu genom demokratiska val kommer att förändra det).

Så skriver den helige Apostelns i Rom 12:2:

”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt”.